In i helvete lång betraktelse av valet, bokmässan och annat
Av Benny Haag 4:e okt 2010
Jag, Benny, blev uppringd dagen efter valet av en kvällstidningsjournalist som sa att vi fick två röster i riksdagsvalet.
"Kommentar!"
Jag hävdade att det nog inte kunde stämma eftersom jag visste att det var fler som röstat på oss. Han upprepade resultatet och krävde ånyo att jag skulle säga något. Jag tyckte att jag kunde spåra något skadeglatt i hans väna stämma. Det visade sig att det var två av 6000 distrikt som var räknade! Nu blev det till slut 252 röster. Inte många, kan man tycka. Men jag ser det inte riktigt så. Att 252 människor beslutat sig att rösta på ett enfrågeparti rörande alkoholen som hade en budget på 8000 kronor jämfört med t.ex centerns på 70 miljoner är inte alls att förakta. Vi har inte haft någon som helst möjlighet att komma ut med vårt budskap eftersom det faktiskt kräver betalt massmedialt utrymme. Och det hade inte vi. Det var en bra lärdom.
Därmed vill jag inte låta som ledande socialdemokrater som på valkvällen hävdade att det inte "ser så tokigt ut" och liknande floskler när de gjort sitt sämsta val i modern tid. Och det tror jag är SAPs stora problem; de ser inte hur verkligheten ser ut. De befinner sig fortfarande 1953 och kämpar på samma sätt och med samma frågor nästan 60 år senare. Tiden har på något vis runnit ifrån dom. Jag tycker att det är otroligt tveksamt när man ser välbetalda partipolitruker stå och sjunga "Internationalen". De befinner sig inte längre i den verkligheten. De är välbetalda politiker som står och pratar om "de andra", de som har det sämre än vad de själva har. Så kan man aldrig bygga en rörelse som ska handla om jämlikhet och solidaritet.
Därför är Spritpartiet helt rätt. Vi vet alla vad vi pratar om eftersom vi alla levt med alkoholen nära inpå oss, det är utifrån den verkligheten man befinner sig i all reel förändring måste börja. Jag tycker SAP skulle gå igenom ett tolvstegsprogram och ställa sig de ödmjuka frågorna man måste göra i sådana fall, att man genomgår den självrannsakan. Ett stor plus dock för Mona Sahlin som på valnatten nämner saker vid dess rätta namn när hon säger att det är ett katastrofval. Och vill man ägna sig åt positivt seende kan man ju säga att Spritpartiet gjorde sitt bästa val någonsin. Och att det tog miljöpartiet 11 år att komma in i riksdagen. För KD dröjde det 24.
Jag är inte på något sätt missmodig, tvärtom. Det som inte hände mig på tre år (i form av refuserade debattartiklar och ointresse från diverse håll) uppstod per automatik när vi startade ett parti (tidningar ringde och ville ha artiklar, tv bjöd in oss för att kommentera läget) på tre-fyra veckor. Det får man aldrig glömma. Sedan vet jag att man vill att det ska vara som en amerikansk film där The Underdogs (vi alltså) plötsligt kommer in i riksdagen och blir tredje största parti och i bakgrunden spelas Stand by me. Men verkligheten ser, tyvärr, inte ut så. Det är bara strävande och segt arbete som ger något i längden. Eller som en känd regissör sa till mig när hon fick en guldbagge; "En guldbagge är som att få AIDS, håller man bara på tillräckligt länge så får man det" Så är det också med alkoholfrågan; håller man på tillräckligt länge så får man det. Rätt alltså!!
Sedan vill jag starkt betona att vi är ett opolitiskt parti i höger-vänsterskale-synpunkt. Vi är neutrala eftersom alkoholfrågan finns överallt i hela samhället, i slott och i koja, i byggfuttar och i ordenssällskap. Men jag måste ändå få tycka något om det jag ser utan att det för den skull läggs någon åsiktsaspekt på det hela.
Sedan var det detta med Sverigedemokraterna. För ett par år sedan var jag i Almedalen. När Jimmy Åkesson pratade satt 20-25 ungdomar med ryggen emot honom och höll för öronen. Då förstod jag att han skulle komma in i riksdagen i nästa val! För det är med SD som med alkoholen, vänder man ryggen till och blundar inför problematiken händer absolut ingenting, snarare tvärtom. Det blir till slut något som är accepterat och anses tillhöra "det svenska samhället". Sedan tror jag säkert att ungdomarna som satt med ryggen emot tyckte att de gjorde något bra och modigt. För mig är det lika modigt som att blunda och låtsas som ingenting när "Farbror Rune" är skitfull klockan fyra på eftermiddagen på julafton. När riksdagskandidater tutade i horn när SD hade möte på Sergels Torg veckan innan valet blev jag livrädd och befarade att de skulle få 10 % av rösterna, så jag blev faktiskt lite lättad när det "bara" blev fem.
Det enda sätt man kan få människor att ändra åsikt, vare sig det rör sig om främlingsrädsla eller alkoholintag är att konfrontera och argumentera. Det förstår inte de andra svenska riksdagspartierna, men det förstår jag. När Lars Ohly vägrade sminkas i samma rum som Åkesson nådde nog patetiken och löjet sin lägsta nivå någonsin. Hade Ohly velat ha förändring hade han gått in och ställt honom till svars. Men så gör man när det gäller främlingsrädsla och alkoholism, man går därifrån och tror att man har tagit ställning fast man bara i praktiken har undvikit frågan.
Så var det bokmässan, lyssnade på Morgan Alling som pratade om sin bok "Kriget är slut", (Läs den!) där han berättar om uppväxt i alkoholisthem. Morgan berättade om de runt omkring den som dricker, hur mycket de får stå ut med. (Vi känner varandra sedan tidigare och kanske citerade han Spritpartiet.) Lyssnade på Ann Heberlein där det talades om sambandet alkohol, män och ondska. Var på middag med Bonniers på lördagskvällen och hamnade bredvid Leif GW Persson och berättade om Spritpartiet. Han bara mumlade något och bad mig beställa en gin o tonic till honom.
You can´t winn them all!
Och under dagarna kom det fram en del folk till mig och undrade över "hur man vet om man dricker för mycket" och andra som tackade för det arbete som Spritpartiet gör. Det känns faktiskt som att det är någon slags anda i vårt samhälle åt ett håll som handlar om större medvetenhet kring denna fråga.
I tidningen VI berättar Persbrandt om att han måste göra något åt sin konsumtion. Benny Andersson att han slutade dricka för nio år sedan. "Färjan-Håkan" pratar om sin alkoholism i en kvällstidning. Jan Johansen likaså. Christer Sandelin pratar om hög konsumtion. Något är på väg åt rätt håll känns det som. När dessutom Mats Olsson skriver en fantastisk artikel på valdagen om att han ska rösta på Spritpartiet då är det verkligen i rätt riktning
Mötte vår justitieminister på trafiknykterhetens dag den 30 september och vi fick beröm för vårt arbete. Och Beatrice Ask började berätta om att alkohol och våld nästan alltid finns på samma ställe. Sörru, där finns en medvetenhet. Till skillnad mot Bodström som verkade helt ointresserad när Pär Carlsson pratade på Fryshuset. För Thomas var det viktigare att fixa med telefonen när missbruk kom på tal. Men det klart, är man för svettig för att ta ett drogtest så kanske det blir så.
Det här valet, kära vänner, var inte slutet. Det här var bara början på något alldeles, alldeles underbart!
Följ bloggen i din favoritläsare
